Det är rätt skönt att schwannom växer mycket långsamt så man som audionom hinner reagera och skicka folk till diagnostik.
Personligen skulle jag nog inte alls klara av att jobba på t ex en akutmottagning och hela tiden ta livsavgörande beslut och ganska ofta kanske också misslyckas.
Ett schwannom däremot kan ha vuxit till sig under rut 10 år gör ju att man verkligen inte behöver brådska när det gäller utredningen. Fick ett svar idag på en remiss jag skickat om vidare utredning att patienten varit på MR och mycket riktigt hade en scwannom, inte placerat på vestibulära nerven som är vanligast utan högt upp på cochleära nerven och har börjat trycka på facialisnerven, vilket är det som föranledde min remiss.
Patienten har varken tinnitus eller balansproblem, men en successivt progredierande sidoskillnad mellan höger och vänster öra som nu ligger runt 25 dB över hela frekvensområdet. Därtill skiljer taluppfattningen (max tal över lur) också där det bättre örat ligger på 84% och det sämre på 12%.
Nu ska patienten, som är färdig med hörapparatutprovningen, behandlas för schwannomet.
Känns som en bra jobbinsats idag!
Om nån månad ska bl a jag berätta om vår verksamhet för de andra enheterna inom kliniken, det blir kul!
På bussen kunde man höra en småbarnsmamma berätta om ettåringen som inte sover på nätterna, men är trött på dagarna och hur barnet kladdar med maten och tar av sig blöjan. Hennes kollega, eller vad det vad, verkade inte ens lyssna.
Det kan inte vara lätt att inte ha eller ha haft småbarn och tvingas höra allt om hur trött man är som mamma och hur illa bajsblöjorna luktar...
2007-04-13
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)